Börjar om.

Det är alldeles för mycket som har hänt på alldeles för kort tid.
Plötsligt slits man ur sitt sammanhang och plötsligt har man förvandlats
till Mattis i Astrids saga.
 Och varenda nerv skriker:
"Han fattas mig, han fattas mig så det skär i bröstet!"

Men utanför all panik, ilska, sorg och frustration så kör bilarna på gatorna, blommorna växer
och jorden fortsätter snurra.

Det är lustigt.

Inga kommentarer: